Den österrikiske zoologen, etologen och ornitologen Konrad Lorenz föddes i Wien 7 november 1903 och dog där 27 februari 1989. Han var, tillsammans med Nikolaas Tinbergen och Karl von Frisch, en av etologivetenskapens grundare. De tre delade 1973 års Nobelpris i fysiologi och medicin.
Etologi
Etologi är läran om djurens beteende. Lorenz hade redan som barn blivit fascinerad av djur och byggde upp ett helt menageri under sina studieår. Han utbildade sig till läkare men doktorerade samtidigt i zoologi, och kom i början av sin läkarbana arbeta inom psykologi.
Hans forskning handlade mest om “fixa beteendemönster” hos djur, alltså det vi kallar instinkter. Hans studieobjekt var mest grågäss och kajor. Lorenz och Tin
bergen visade att instinkterna var fixa och att de utlöstes av ett stimuli. Hade ett instinktivt beteende hos fåglarna väl startat spelade det ingen roll om forskarna tog bort stimuli, fågeln skulle ändå fullborda hela rörelsemönstret. Exempelvis skulle en gåsmamma som rullar ett ägg mot sitt näste fortsätta med beteendet även om forskarna plockade bort ägget.
Lorenz arbetade även med prägling hos fåglar. Den instinkt som gör att vissa djurs avkomma blir präglade på det första rörliga de ser efter födseln eller äggkläckningen. Detta arbete gjorde exempelvis psykologer intresserade av den anknytningsperiod som människans barn verkar beroende av för att utvecklas till harmoniska vuxna.
