Forskarvärldens starkast lysande par var onekligen makarna Pierre och Marie Curie. Båda var verksamma inom kemi och fysik och båda erhöll Nobelpris i fysik 1903 och Marie tilldelades även kemipriset 1911.
Maria Skłodowska
Maria föddes 7 november 1867 i Warszawa i dagens Polen. Både högre utbildning och anställning inom akademierna var stängda för Maria och hennes syster, Bronisława. De erhöll ändå utbildning i ett slags inofficiellt universitet och även av sina föräldrar, vilka båda var lärare. Systrarna ingick en överenskommelse om att de skulle stötta varandra att slutföra utbildning i Paris. Bronisława åkte först, och för att stötta henne ekonomiskt började Maria arbeta som privatlärare.
1891 kunde Maria åka till Paris och påbörja sina studier i fysik och kemi vid Sorbonne. Efter avklarad examen i båda ämnena började hon arbeta som labbassistent inom magnetism. Hon träffade Pierre 1894.
Pierre Curie
Pierre föddes 15 maj 1859 i Paris. Han visade tidigt prov på vetenskaplig begåvning. Redan som 16-åring erhöll han sin första examen i matematik, och ytterligare en vid 18 års ålder. Pierre doktorerade dock inte i matematik på grund av ekonomin, utan började istället arbeta som assistent i laboratoriet på tekniska högskolan. Han gjorde omfattande studier inom magnetism och kristallografi och uppfann, tillsammans med sin bror Jacques, elektrometern för att påvisa att det utvecklades en elektrisk potential när man pressade samman kristaller.
Marie och Pierre
Marie blev antagen som Pierres student i kemi kort efter att de träffats. De insåg att de brann för samma saker och tycke uppstod. 1895 gifte de sig och fortsatte forska tillsammans, vilket de gjort sedan de träffats. Marie var intresserad av radioaktivitet och upptäckt
e att det fanns något ämne i mineralerna pechblände och torbernit som var mycket radioaktivare än uran.
Pierre tyckte Maries arbete var så intressant att han slutade med kristallografi för att tillsammans med henne beforska radioaktivitet. Det var makarna Curie som myntade begreppet “radioaktivitet”. Under arbetets gång upptäckte de grundämnena polonium och radium.
Tillsammans med Henri Becquerel tilldelades makarna Curie 1903 års Nobelpris i fysik för sina arbeten inom radioaktivitet. Svenska Vetenskapsakademien hade dock inte tänkt att ge priset till Marie, men en av ledamöterna varskodde Pierre som genom protester fick Akademien på andra tankar. Paret visade sitt missnöje med behandlingen av Marie genom att inte åka till prisutdelningen i Stockholm.
Nobelpriset fick emellertid de franska akademierna och universiteten att få upp ögonen för parets forskning. De hade dittills inte ens haft ett ändamålsenligt laboratorium att arbeta i. Riktig fart satte dock inte Sorbonne förrän Pierre erbjudits en fysikprofessur i Genève, och han erbjöds genast samma stol på Sorbonne.
Paret fick två döttrar tillsammans, Irène och Ève, varav den äldsta också blev en framstående fysiker och Nobelpristagare.
Tragik
1906 avled Pierre i en trafikolycka. Han hade inte ens varit professor i ett år, och det nya laboratoriet var inte färdigbyggt. Efter det tragiska dödsfallet erbjöds Marie att överta professuren efter Pierre, vilket hon accepterade.
1911 tilldelades Marie Curie sitt andra Nobelpris, denna gång i kemi för upptäckten av polonium och radium. Hon fortsatte att forska och utbilda, nu med sin dotter Irène som assistent.
